Så arbetar Konkurrensverket för att vårda konkurrensen på livsmedelsmarknaden

Konkurrensverket bedriver tillsyn av marknaden för livsmedel, bland annat med stöd av konkurrenslagen men också med stöd av lagen om förbud mot otillbörliga handelsmetoder (LOH). De båda lagarna har olika syften. Konkurrenslagstiftningen syftar till att skydda konkurrensen på marknaden och därmed konsumenternas intressen. Genom en väl fungerande konkurrens får konsumenterna lägre priser och bättre utbud av varor. LOH:s syfte är att skydda leverantörer av jordbruks- och livsmedelsprodukter mot vissa oschyssta handelsmetoder.

Det är inte förbjudet för ett företag att ha en dominerande ställning på sin marknad men om företaget missbrukar den dominerande ställningen är det en överträdelse av konkurrenslagen. Många fall av otillbörliga handelsmetoder som rör livsmedelskedjan sorteras inte under konkurrenslagstiftningen eftersom de berörda aktörerna har en stark, men inte dominerande, ställning. Betydande obalanser i marknadsmakt mellan köpare och leverantörer var en bakgrund till EU:s direktiv om Unfair Trading Practices (UTP), som infördes genom en svensk lag, LOH, i november 2021.

– Man kan säga att konkurrenslagen skyddar konkurrensen på alla marknader till nytta för konsumenterna, medan LOH syftar till att stärka konkurrenskraften och lönsamheten i ett visst led i livsmedelskedjan, nämligen i producentledet. LOH skyddar livsmedelsproducenterna mot oschyssta affärsmetoder från köpare, säger Ann-Britt Elenius, som är sakkunnig på Konkurrensverket och expert på frågor som rör konkurrensen på livsmedelsmarknaden.

Konkurrensverket är i sin tillsynsverksamhet beroende av att det kommer in tips och klagomål på hur konkurrensen fungerar på olika marknader. Men alla ärenden kan inte bedrivas som tillsynsärenden. Ibland kan det vara mer framgångsrikt att genomföra exempelvis marknadsstudier för att se hur marknaden fungerar och i stället arbeta för att åstadkomma beteendeförändringar eller lagändringar.

– Ett exempel är den pågående debatten om orsakerna till de höga priserna i butik som ibland handlar om att en aktör eller ett visst led i livsmedelskedjan skulle dra nytta av inflationen genom att passa på att höja priset och sina egna marginaler lite extra. Det är inte Konkurrensverkets sak att ha åsikter om vilken nivå marginalerna ska ligga på, men det vore värdefullt om Konkurrensverket hade större befogenheter att över tid följa utvecklingen på vissa marknader för att genom olika framåtriktade åtgärder förhindra att konkurrensen skadas eller att en ökad konkurrenskraft i ett led i kedjan sker på bekostnad av ett annat led.

Ann-Britt Elenius ledde arbetet med den undersökning om konkurrensen i livsmedelskedjan som Konkurrensverket genomförde på regeringens uppdrag för några år sedan. Undersökningen resulterade i en rapport som publicerades 2018. I rapporten beskrevs den svenska marknaden för dagligvaruhandel. Den bilden är fortfarande giltig.

Marknaden för dagligvaruhandel i Sverige består av fem dagligvarukedjor där ICA har en marknadsandel på omkring 50 procent. Det är en koncentrerad marknad med få aktörer, en så kallad oligopolmarknad. Under senare år har utvecklingen präglats av att ICA:s konkurrenter, främst de med lågprisprofil, successivt har tagit nya marknadsandelar. En återkommande diskussion är konsekvenserna av den här högt koncentrerade svenska marknaden för dagligvaruhandel.

– Generellt brukar man säga att ju fler aktörer som finns på en marknad desto bättre är förutsättningarna för konkurrens. När konkurrensen fungerar väl kan ingen aktör höja priserna alltför mycket utan att riskera att tappa kunder till sina konkurrenter. I Sverige sker priskonkurrensen mellan butikskedjorna på den lokala nivån där dagligvarukedjorna tillsammans har tusentals butiker, säger Ann-Britt Elenius.

Under hösten är det just de höjda matpriserna som har varit en särskilt omdiskuterad fråga. Ann-Britt Elenius framhåller att prishöjningar har skett i alla led av livsmedelskedjan, inte enbart i dagligvaruhandeln.

– Jordbrukarna har bland annat fått högre inköpspriser för exempelvis gödning, råvaror och el. Livsmedelsindustrin köper in och förädlar jordbrukarnas råvaror, så de ökade produktionskostnader som skett i lantbruksledet senaste året förs vidare genom hela livsmedelskedjan ut till slutpris till konsument. Livsmedelsindustrin har även själv många gånger ökade kostnader, exempelvis för den energi som krävs i olika processer för att förädla livsmedel. Även butiker påverkas av energipriserna och kan ha ökade kostnader för exempelvis kylanläggningar.

En mer exakt bild av hur kostnadsfördelningen ser ut mellan de olika leden i livsmedelkedjan har Konkurrensverket nyligen gett forskare i uppdrag att se över. Ett arbete pågår också på Konkurrensverket för att ta fram en rapport om konkurrens i kristider. En av delrapporterna kommer ge en kort överblick över hur konkurrensförhållanden ser ut för jordbruk, livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln i spåren av pandemin. Den kommer också ta upp de följdverkningar som kriget i Ukraina har fått på livsmedelsmarknaden med snabbt stigande livsmedelspriser.

– I rapporten beskriver vi hur en väl fungerande konkurrens bidrar till att prishöjningarna inte blir onödigt höga. Vi ger också en bild av hur LOH har bidragit till en mer väl fungerande livsmedelskedja och hur marknadsaktörer bedömer att lagen har påverkat lönsamheten. I rapporten tar vi också upp frågan om inflationens betydelse, säger Ann-Britt Elenius.

Ta del av Konkurrensverkets rapport Konkurrensen i livsmedelskedjan

Nyhet: Konkurrensverket ser behov av vassare verktyg i konkurrenstillsynen

Norska Konkurransetilsynets poddavsnitt om konkurrensreglerna och dagligvaruhandeln