Artificiell intelligens och effekter på produktivitet och konkurrens

Artificiell intelligens (AI) har på kort tid utvecklats till en teknik med potential att fundamentalt förändra både produktion och konkurrens. Denna rapport syftar till att analysera hur AI påverkar företags produktivitet och konkurrensförhållanden, med särskilt fokus på generativ AI och AI-drivna robotar. Rapporten bygger på en omfattande genomgång av internationell nationalekonomisk forskning och en analys av svenska förhållanden.

AI kan på flera sätt bidra till högre produktivitet. AI kan automatisera arbetsuppgifter, analysera stora datamängder och därigenom förbättra beslutsfattande, och generera nya produkter och tjänster. Teknologin kan också effektivisera forskning och utveckling, och skapa helt nya typer av arbetsuppgifter, på samma sätt som tidigare teknologiska genombrott har lett till framväxten av nya yrkesroller och branscher. Generativ AI väntas få särskilt stor betydelse i kunskapsintensiva sektorer, där teknologin även kan fungera som ett komplement och göra oss människor mer effektiva. AI kan även göra befintligt kapital mer produktivt, exempelvis förväntas integreringen av AI i robotar effektivisera industriella processer och serviceyrken.

Effekterna är dock ojämnt fördelade. Företag med tillgång till kompetent arbetskraft, kapital och organisatorisk kapacitet har betydligt större möjlighet att omsätta AI i faktiska produktivitetsförbättringar än företag som saknar dessa resurser. För vissa mindre företag kan införandet av AI till och med innebära högre kostnader och svåra omställningar. Forskningen visar också att investeringar i ny teknologi ibland kan leda till lägre produktivitet på kort sikt, eftersom organisationer behöver tid för att anpassa processer och arbetssätt. Det finns även en risk för överinvesteringar eller felsatsningar i lösningar som inte visar sig vara långsiktigt hållbara.

Utöver produktivitetseffekterna innebär AI stora konsekvenser för konkurrensförhållanden. På vissa sätt kan AI stärka konkurrensen. AI kan stärka konkurrensen genom att sänka produktionskostnader, öka priskonkurrensen och möjliggöra nya affärsmodeller. Generativ AI och enklare former av AI-drivna robotar är dessutom relativt billiga och lättillgängliga, vilket gör det möjligt för små och medelstora företag att automatisera verksamheten även i mindre skala, utan stora investeringar eller personal med teknisk specialistkompetens. Detta kan skapa en mer dynamisk marknad där små aktörer snabbare kan lansera nya tjänster eller produkter och utmana etablerade företag.

Samtidigt finns mekanismer som riskerar att öka marknadskoncentrationen och försvaga konkurrensen. Större företag med tillgång till stora mängder data, kapital och specialistkompetens kan använda AI mer effektivt för att stärka sina marknadspositioner, vilket skapar inträdeshinder för mindre aktörer. Strategisk användning av immateriella rättigheter och proprietära format kan skapa inlåsningseffekter och minska konkurrenstrycket. Algoritmisk prissättning kan i vissa fall leda till att priser höjs snarare än pressas ner, vilket minskar konkurrensen. Därtill kan AI förstärka geografiska skillnader där regioner med stark digital infrastruktur och hög kompetensnivå drar störst nytta, vilket kan öka koncentrationen av marknadsmakt på både nationell och internationell nivå.

Den begynnande empiriska forskningen visar att större och mer produktiva företag tenderar att investera mest i AI och samtidigt får störst vinster av tekniken. Detta kan förstärka redan existerande marknadskoncentration. Studier tyder på att AI-relaterade investeringar är kopplade till högre produktivitet för enskilda aktörer men också till ökade skillnader mellan företag, och att branschkoncentrationen har tilltagit i flera sektorer.

Vilken effekt AI får på konkurrensen beror därför till stor del på hur tekniken implementeras och regleras. För att AI:s potential ska omsättas till ökad produktivitet och välfärd, och inte leda till minskad konkurrens, behövs en moderniserad konkurrenspolitik och aktiva politiska insatser. Immaterialrättssystemet behöver utformas så att det främjar innovation snarare än strategisk inlåsning. Bred tillgången till data och AI-infrastruktur måste säkerställas så att även mindre företag kan dra nytta av tekniken. Konkurrensmyndigheter behöver också utveckla verktyg för att övervaka marknader som påverkas av algoritmer, särskilt prissättningsmekanismer. Slutligen blir satsningar på kompetens och utbildning avgörande för att tekniken ska få en bred spridning i ekonomin och inte förstärka befintliga skillnader mellan företag och branscher.

Sammanfattningsvis är AI en generell teknologi med potential att både driva produktivitetsutveckling och förändra konkurrensförhållanden i grunden. Hur dessa effekter realiseras beror på vilka aktörer som driver utvecklingen och hur institutioner och policy utformas. För svenska företag innebär det både betydande möjligheter och påtagliga risker. En aktiv konkurrenspolitik kan spela en avgörande roll för att maximera de positiva effekterna och begränsa de negativa.