Asfaltkartellen

Ta del av ärendets beslut och domar

Kartellen uppdagades när tre personer som tidigare varit anställda på ett av företagen kom till Konkurrensverket och berättade att det pågått olagligt samarbete mellan ett stort antal företag. De personer som avslöjat kartellsamarbetet lämnade en mängd handlingar till Konkurrensverket, bland annat noteringar från kartellmöten. Hos Konkurrensverket fanns redan innan tipsen misstankar om otillåtet samarbete i asfaltbeläggningsbranschen. Tack vare den nya informationen kunde dessa misstankar bekräftas. Konkurrensverket vände sig till Stockholms tingsrätt med begäran om att få göra oanmälda platsundersökningar hos företagen, så kallade gryningsräder.

Den 24 -25 oktober 2001 genomfördes gryningsräderna, och ett stort antal handlingar kopierades och togs med för analys. Ett särskilt projekt startades för att utreda saken närmare.

Det krävdes stora insatser från Konkurrensverket för att genomföra utredningen. Man hade både skriftligt och muntligt material att arbeta med. Ett femtiotal personer med anknytning till de olika företagen förhördes, åtskilliga av dem flera gånger. En mängd handlingar begärdes in. Uppgifter kontrollerades och jämfördes. Huvudförhandlingen hösten 2006 vid Stockholms tingrätt varade i drygt 40 dagar och ett sextiotal personer hördes som vittnen.

Det företag som hjälpte till att avslöja kartelluppgörelsen och som sedan samarbetade fullt ut med Konkurrensverket under utredningen, slapp påföljd. I enlighet med reglerna i det så kallade eftergiftsprogrammet slapp företaget därmed både stämning och böter (konkurrensskadeavgift). Ett annat företag, gick  konkurs och fanns därför inte längre med i målet. Ett företags delaktighet i kartellsamarbetet var mycket marginellt, och Konkurrensverket har därför valt att dra tillbaka talan mot det företaget.

Konkurrensverket hävdade under förhandlingarna i Stockholms tingsrätt att företagen i kartellhärvan under flera år har haft ett nära och organiserat samarbete för att dela upp marknaden mellan sig och komma överens om priser.

Konkurrensverket hävdade att kartellsamarbetet bland annat gått till på så sätt att de stora företagen i asfaltbeläggningsbranschen träffats i hemlighet ett par gånger per år. Träffarna har skett regelbundet och inom respektive geografiska områden. Vid dessa möten har företagen kommit överens om hur de skulle dela upp statliga, kommunala och privata entreprenader mellan sig. Dessutom utbyttes information om priser och volymer. Enligt konkurrenslagen är detta inte tillåtet.

Utöver dessa regelbundna möten ägde spontana möten rum. Till exempel i samband med sammankomster inom branschföreningar och det har även förekommit många telefonkontakter företagen emellan.

Konkurrensverket påstod i tingsrätten att de hemliga mötena har pågått i vart fall sedan 1993 mellan Skanska, NCC, Peab Asfalt och att Vägverket Produktion har deltagit sedan 1995.

De fyra stora företagen i branschen, Skanska, NCC, Peab Asfalt och Vägverket Produktion, träffades i början av varje år för att fördela de olika vägbeläggningsuppdragen i överensstämmelse med företagens önskemål och marknadsandelar. Det företag som utsågs att vinna en viss upphandling försåg övriga med prislistor eller annan information om att de andra företagens anbud skulle läggas över en viss nivå. Detta förfarande kallades att ”ge och ta pris”.

De företag som inte ingick i gruppen, och alltså var potentiella konkurrenter, ersattes för att avstå från att lämna anbud, eller för att lägga sig på ett så högt pris att de inte skulle få jobbet. De företag som på detta sätt avstod från uppdraget fick ersättning genom att de fick utföra underentreprenader, att gratistjänster utbyttes mellan företag, eller att luftfakturor betalades utan att arbete utförts. Den senare ersättningen kallades inom branschen för ”p-pengar”.

I rättegången har Konkurrensverket gett ett flertal exempel på möten och andra kontakter som företagen haft för att göra upp om vilket företag som skulle få ett visst uppdrag, marknadsdelning och priser. Platser för möten, liksom namn på de närvarande, har angetts. Uppgifterna om dessa överläggningar kommer från vissa av de personer som deltog i mötena och var involverade i uppgörelserna. Konkurrensverket har också visat upp skriftlig bevisning i form av noteringar om fördelning och uppgjorda priser samt fakturor avseende p-pengar.

Vägverket Produktion var en av deltagarna i kartellen och var med om att rigga anbud i upphandlingar som gjordes bland annat av Vägverket. Vägverket Produktion var en integrerad del av myndigheten Vägverket, men drevs under företagsliknande former.

Frågan om Vägverkets dubbla roll har avgjorts i ett mellandomsförfarande i Stockholms tingsrätt vars dom överklagades till Marknadsdomstolen. Enligt Marknadsdomstolens dom den 7 september 2004 är det möjligt för en statlig upphandlande myndighet, som har flera roller, att i sin roll som leverantör ingå i en kartell och ställas till svars för brottet. Marknadsdomstolen ansåg att Vägverket – med hänsyn till den roll Vägverket Produktion haft – i detta fall i första hand agerat som leverantör. Mot bakgrund härav ansåg Marknadsdomstolen att det inte kunde uteslutas att förfarandet var konkurrensbegränsande.

Marknadsdomstolen fann vidare att Vägverket i rollen som leverantör var ett företag i konkurrensrättslig mening. Vägverket har alltså genom sin egen produktionsavdelning varit med om att tillsammans med konkurrenter göra upp om anbud som man sedan lämnat in till sig själva – fast till en annan avdelning. De enheter inom Vägverket som har varit föremål för uppgjorda vägverksupphandlingar är Vägverket Sydöst, Vägverket Väst, Vägverket Mälardalen och Vägverket Mitt.

I mars 2003 lämnade Konkurrensverket in sin stämningsansökan till Stockholms tingsrätt. I stämningsansökan yrkade Konkurrensverket att elva asfaltföretag skulle betala sammanlagt 1,6 miljarder kronor i böter (konkurrensskadeavgift). Senare gjordes vissa justeringar och vid huvudförhandlingen hösten 2006 hade talan återkallats mot två av företagen och yrkandet justerats till 1,2 miljarder kronor.

De företag som stämts kan delas in i två grupper efter sin styrka och roll i kartellen. I den första gruppen ingår NCC, Vägverket Produktion, Skanska, Peab Asfalt och Peab Sverige.

I den andra gruppen ingår Sandahls, Kvalitetsasfalt, Svenska Väg och Peab Asfalt Syd (tidigare P-A Berglund och PNB Asfalt).

Så här fördelade sig Konkurrensverkets yrkande av konkurrensskadeavgift på respektive företag:

• NCC AB, 382 180 000 kronor
• Vägverket, 128 630 000 kronor
• Skanska Sverige AB, 556 960 000 kronor
• Peab Asfalt AB, 33 420 000 kronor
• Peab Asfalt Syd AB, 3 830 000 kronor
• Peab Sverige AB, 130 000 000 kronor
• Sandahls Grus & Asfalt AB, 3 750 000 kronor
• Kvalitetsasfalt i Mellansverige AB, 3 010 000 kronor
• Svenska Väg AB, 860 000 kronor

Sammanlagd konkurrensskadeavgift som Konkurrensverket yrkade i rättegången, blir alltså drygt 1,2 miljarder kronor.

2003-03-21
(Dnr 341/2003)

Ta del av stämningsansökan

Den 10 juli 2007 kom Stockholms tingsrätts dom där samtliga företag i kartellen fälldes för överträdelser av konkurrenslagen. På några punkter underkände tingsrätten Konkurrensverkets påståenden, men alla de utpekade företagen fälldes.

Enligt tingsrättens dom har det funnits ”ett gemensamt syfte hos företrädare för företagen att dela upp marknaden och fastställa prisnivåer på de anbud som skulle lämnas in”. Tingsrätten menar vidare att det utbildats en praxis där de större företagen kontaktat de mindre och betalat om de avstått från att lämna anbud. De enskilda uppgörelserna har, enligt domstolen, haft ett sådant samband med varandra att de måste anses ingå i en fortlöpande överträdelse.

Företagen dömdes att betala böter (konkurrensskadeavgift) enligt följande:

• NCC AB, 150 000 000 kronor
• Peab Asfalt AB, 33 420 000 kronor
• Peab Sverige AB, 50 000 000 kronor
• Skanska Sverige AB, 170 000 000 kronor
• Vägverket, 50 000 000 kronor
• Kvalitetsasfalt i Mellansverige AB, 2 500 000 kronor
• Sandahls Grus & Asfalt AB, 3 000 000 kronor
• Svenska Väg AB, 300 000 kronor
• Peab Asfalt Syd AB, 1 500 000 kronor

Några av företagen valde att överklaga tingsrättens dom till Marknadsdomstolen som är högsta instans. De företag som överklagat domen är NCC AB, Peab Asfalt, Peab Sverige AB, Sandahls Grus & Asfalt AB, Svenska Väg AB, Peab Asfalt Syd AB och Vägverket. Vägverket har därefter dragit tillbaka sitt överklagande.

Konkurrensverket har i sin tur anslutningsöverklagat domen i de delar som gäller NCC, Peab Asfalt och Peab Sverige och yrkat att NCC och Peab Sverige ska dömas att betala högre böter (konkurrensskadeavgift). För de tre företag, Vägverket, Skanska och Kvalitetsasfalt i Mellansverige, som inte överklagat gäller tingsrättens dom och de utdömda beloppen.

I Marknadsdomstolen fälldes samtliga företag på nytt (förutom Svenska Väg) för överträdelse av Konkurrenslagen. Marknadsdomstolen har sett mycket allvarligt på överträdelserna och har dömt ut ännu högre bötesbelopp för NCC. Företagen dömdes att betala böter (konkurrensskadeavgift) enligt följande:

• NCC AB, 200 000 000 kronor
• Peab Asfalt AB, 33 420 000 kronor
• Peab Sverige AB, 40 000 000 kronor
• Peab Asfalt Syd AB, 1500 000 kronor
• Sand ahls Grus & Asfalt AB, 2 500 000 kronor

2009-05-28
(A 2/07)

Ta del av marknadsdomstolens dom

Här kan du ta del av ärendets beslut och domar i en samlad lista.

Stämningsansökan, 2003-03-21
Marknadsdomstolen, 2009-05-28