Att mäta konkurrensen i Sverige

Ett antal välpublicerade internationella forskningsartiklar har under de senaste åren uppmärksammat stigande koncentration på branschnivå och sjunkande löneandel av BNP. Flera av studierna har gjort tolkningen att den ökande koncentrationen lett till, eller sammanhänger med, svagare konkurrens och att detta i sin tur lett till att löntagarna får en allt lägre andel av det värde som skapas i näringslivet och till att vinstandelen ökar. Den här tolkningen står dock inte oemotsagd. Orsakssambanden är komplexa och dataunderlaget är bristfälligt i förhållande till studiernas frågeställningar. Andra tolkningar är att den tekniska utvecklingen gör det effektivt att en allt högre andel av efterfrågan riktas mot de mest produktiva företagen och att detta gynnar konsumenterna även om koncentrationen ökar; att inträdeshindren för nya aktörer blivit allt högre framför allt beroende på ökad regleringsbörda; respektive att lönsamheten bara skenbart ökat eftersom de allt mer betydelsefulla immateriella tillgångarna inte avspeglas i företagens bokföring. Enigheten bland ekonomer är däremot stor om att en väl fungerande konkurrens är ett effektivt sätt att skapa välstånd för såväl löntagare som för samhället i stort.

Konkurrens är emellertid ett svårfångat begrepp som kan ges olika innebörd. Ur konsumentsynpunkt är konkurrensen stark och välfungerande när det finns många leverantörer att välja mellan och när dessa konkurrerar såväl med pris som med kvalitet. Ur ett bredare perspektiv krävs en bra balans mellan hård konkurrens på kort sikt, så kallad statisk konkurrens som pressar företagens marginaler, och goda incitament att utveckla nya produkter och produktionsmetoder, så kallad dynamisk konkurrens. Det senare förutsätter att företagen får rimlig avkastning på sina investeringar i exempelvis forskning och utveckling (FoU). Effektiv konkurrens ur ett bredare perspektiv råder också när antalet företag som etablerar sig på en marknad är så stort att lönsamheten blir normal. Givet en viss etableringskostnad blir antalet företag då stort på stora marknader men litet på små marknader. Det senare innebär ur köparnas synpunkt svag konkurrens men ur företagens synpunkt normal lönsamhet. Konkurrensen är visserligen svag men företagen saknar likväl marknadsmakt – och det finns inga rimliga policyåtgärder som kan motverka den svaga konkurrensen. Vi menar alltså att det är viktigt att skilja mellan (svag) konkurrens och marknadsmakt.

De komplexa sambanden mellan exempelvis koncentration, marknadsmakt och marknadseffektivitet innebär att det är svårt att med hjälp av enkel statistisk analys av standardiserad näringslivsstatistik bedöma graden av konkurrens. Därtill kommer datarelaterade problem, där det kanske största problemet är att den officiella statistiken utgår från branscher, samtidigt som konkurrensen bäst analyseras med utgångspunkt från marknader. Marknader brukar beskrivas dels i en produktdimension, dels i en geografisk dimension, där huvudprincipen för avgränsningen av marknader är att produkterna på en relevant marknad ska vara utbytbara ur köparnas synvinkel. En rätt avgränsad relevant produktmarknad är många gånger snävare än även den finaste tillgängliga branschindelningen. Den relevanta geografiska marknaden kan vara såväl lokal som nationell eller internationell medan den officiella statistiken bygger på produktionen i landet.

Trots dessa svårigheter kan det finnas flera anledningar för konkurrensmyndigheter och andra att analysera konkurrensen med hjälp av kvantitativa metoder applicerade på officiell statistik. Grundläggande är givetvis att detta är jämförelsevis enkelt och resurssnålt.

Mer konkret kan en sådan analys syfta till att:

• jämföra konkurrensen på en övergripande nivå med den i andra länder eller över tid,
• tillsammans med andra metoder belysa konkurrensen i en viss bransch eller sektor,
• belysa tematiska och branschöverskridande frågeställningar kopplade till konkurrens,
• indikera eller signalera att det föreligger konkurrensproblem i en viss bransch som motiverar en djupare analys av densamma.

De kanske vanligaste kvantitativa måtten på konkurrens som kan hämtas ur officiell statistik kan delas upp i koncentration, lönsamhet och dynamik. Marknadens storlek (omsättning) har också betydelse, både därför att den säger något om inträdeshindren till branschen och därför att den indikerar magnituden på de eventuella konkurrensproblemen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vanliga mått på koncentration är summan av marknadsandelarna för de största (exempelvis de fyra största) företagen respektive HHI, som är summan av alla företags kvadrerade marknadsandelar.

Lönsamhet kan mätas på en mängd olika sätt. En distinktion är mellan marginalmått respektive avkastningsmått, där marginalmått relaterar ett mått på överskott (eller ”vinst”) till företagets omsättning medan avkastningsmått relaterar överskott till kapitalanvändning. En annan distinktion är den mellan överskottsmått som är hämtade ”långt upp” respektive ”långt ner” i resultaträkningen. Bruttoresultat mäts exempelvis långt upp i resultaträkningen. En fördel med ett sådant mått är att det är svårt att manipulera, då bokföringsreglerna inte erbjuder så stora frihetsgrader för de kostnads- och intäktsposter som definierar exempelvis bruttoresultatet. En annan fördel är att de kostnadsposter som används vid beräkning av bruttoresultat kan ses som en approximation av företagets rörliga kostnader. Därifrån är steget inte långt till begreppet marginalkostnad och därmed pris-kostnadsmarginalen som brukar ses som en mätare på konkurrenstrycket.

Rörelseresultat och vinst återfinns jämförelsevis långt ner i resultaträkningen. En fördel med att använda rörelsemarginal eller vinstmarginal för att bedöma konkurrensen är att dessa mått även inkluderar fasta kostnader. Att inkludera fasta kostnader ger en mer rättvisande bild av företagens långsiktiga möjligheter att skapa överskott men en nackdel är i gengäld att dessa mått i större utsträckning kan påverkas av de val företagen gör för hur kapitalkostnader ska redovisas liksom av andra administrativa beslut inom bokföringsreglernas ramar.

För kapitaltunga företag, i synnerhet för företag med mycket fysiskt kapital såsom byggnader och maskiner, är avkastningsmått ofta mer relevanta än marginalmått. Avkastningen kan sättas i relation till exempelvis allt kapital, till allt operativt kapital eller till eget kapital, beroende på frågeställning. För att bedöma graden av konkurrens menar vi att avkastning på eget kapital är ett mindre relevant mått. Det kan noteras att överskottet vid beräkning av avkastning i princip alltid hämtas ”långt ner” i resultaträkningen. För företag med lågt synligt kapital blir avkastningsmått mer känsliga för tillfälligheter och riskerar att bli missvisande, varför marginalmått är bättre mätare av konkurrens för sådana branscher.

En indikator på dynamisk konkurrens är med vilken hastighet branschens största företag byts ut eller dess motsats, persistensen, det vill säga i vilken grad de största företagen i branschen förblir desamma år efter år. En annan ofta använd indikator är antalet eller andelen nya företag. Vi menar dock att det senare måttet inte är särskilt användbart om de nya företagen inte viktas efter storlek, till exempel med antalet anställda. Därför använder vi andelen anställda i helt nya företag (inträde), i företag som lämnar branschen (exit) respektive i unga företag (som varit i branschen högst fem år).

I princip alla som studerat frågan menar att det inte finns något mått som ensamt på ett adekvat sätt kan mäta graden av konkurrens utan att det bästa är att använda en kombination av olika mått. Vissa forskare har på olika sätt försökt skapa ett sammanvägt mått men de flesta rekommenderar att flera mått används samtidigt. Det blir då en bedömningsfråga hur många och vilka mått som ska användas. Med för få mått kan analysen bli missvisande men alltför många mått gör bedömningsprocessen oöverskådlig.

Vi föreslår här en strukturerad analys i, beroende på frågeställning, två eller tre steg. I det första steget görs en bedömning av i vilka branscher konkurrensen primärt är lokal, nationell eller internationell. För branscher där företagen främst konkurrerar internationellt kan en konkurrensanalys inte göras utifrån svenska data. För branscher där företagen konkurrerar på lokala marknader kan svenska data användas men analysen bör så långt möjligt genomföras på exempelvis regionnivå.

Om syftet med analysen är att identifiera branscher med konkurrensproblem eller att analysera konkurrensen inom en sektor föreslår vi, som ett andra steg, en screening-metod för att identifiera de största problemen och för att fokusera analysen på dessa. Screening-metoden utesluter i ett första moment branscher med företrädesvis internationell konkurrens, i ett andra moment de omsättningsmässigt minsta branscherna och i ett tredje moment branscher som inte har hög koncentrationsgrad. I ett fjärde moment görs en åtskillnad mellan branscher med hög respektive låg kapitalintensitet. Bland de kapitalintensiva branscherna identifieras de med högst kapitalavkastning; bland branscher med låg kapitalintensitet identifieras de branscher som har högst marginal. Hur hårt screening-metoden ska selektera kan anpassas till frågeställningen. Om analysen tillämpas på alla de drygt 800 branscherna på femsiffernivå bör den selektera relativt hårt men i en branschanalys måste mindre restriktiva kriterier tillämpas. Ifall syftet med analysen i stället är en tematisk analys eller en övergripande jämförelse med andra länder eller över tid är screening-metoden för att selektera snäva branscher ibland överflödig.

I det avslutande steget föreslår vi att en standardiserad palett med ett tiotal standardiserade mått används för att mer heuristiskt bedöma graden av konkurrens. Vi menar att samma mått kan användas oavsett om analysen handlar om en snävt definierad bransch (exempelvis på femsiffernivå), en bred sektor (exempelvis partihandel eller tillverkningsindustri) eller näringslivet i stort. Specifikt föreslår vi tolv mått, varav tre handlar om koncentration (antal företag, CR4 och HHI), tre handlar om lönsamhet (prispåslag, vinstmarginal och avkastning på totalt kapital) och fem beskriver dynamisk konkurrens (persistens bland de största företagen och andel anställda i, respektive, inträdande, utträdande och nya företag samt företag som byter ägande). Det tolfte måttet är ett sammansatt mått som dekomponerar produktivitetsförändringar mellan och inom olika grupper av företag. Vårt val att använda tolv mått är i viss mån godtyckligt. Som ett alternativ kan nio mått användas i stället, där exempelvis andel anställda i inträdande och utträdande företag samt i företag som byter ägare då utgår. Ett annat alternativ är att, vid sidan av vinstmarginal, även använda bruttomarginal och rörelsemarginal, då dessa mått kan hämtas direkt ur bokföringsdata och då de ofta används i exempelvis företagsanalyser.

Vi har i denna rapport valt att testa den föreslagna ansatsen på byggsektorn och ser då en relativt god samstämmighet mellan våra resultat och de tidigare slutsatser Konkurrensverket och andra bedömare dragit om vilka delar av bygg- och anläggningssektorn som har de största konkurrensproblemen. Vi tillämpar också vår ansats på två branscher som påverkades på väldigt olika sätt av pandemin: drift av gymanläggningar respektive träimpregnering. Vi finner i båda fallen att lönsamheten inte normaliseras direkt efter krisen vilket kan tyda på trögheter i prisanpassningsprocessen. Vi väljer ut ytterligare en bransch för analys, veterinärbranschen, mot bakgrund av medierapportering om ökande koncentration och stigande priser. För denna bransch, liksom även för drift av gymanläggningar, visar det sig att de mått på koncentration vi kan beräkna från företagsdatabasen inte ger en korrekt bild av utvecklingen ens om vi justerar för koncernförhållanden. Däremot visar våra data på en tydligt stigande lönsamhet i veterinärbranschen.

Avslutningsvis är vår bedömning att standardiserad bedömning av konkurrens med hjälp av befintliga företagsdata är ett användbart komplement till Konkurrensverkets beprövade metoder, framför allt därför att standardiserad dataanalys är förhållandevis resurssnål. Vi betonar vikten av att tidigt i analysen på ett enkelt sätt ta hänsyn till den geografiska marknadens utsträckning. Vi bedömer att det är ändamålsenligt att använda cirka ett tiotal olika mått på konkurrens i en strukturerad och genomtänkt analysansats, och att så långt som möjligt använda samma urval av mått. Vidare passar marginalmått bättre för bedömning av kapitalsnåla branscher och avkastningsmått bättre för kapitalintensiva branscher.