Avtalsstrukturer i livsmedelskedjan

I vissa sektorer är primärproducenterna låsta till en eller ett fåtal livsmedelsförädlande köpare under lång tid. Primärproducenterna har också liten eller ingen möjlighet att påverka priset på sina produkter. Det är några av slutsatserna i Konkurrensverkets granskning av avtalsstrukturer i livsmedelskedjan.

Den här rapporten är en del av genomlysningen av livsmedelsbranschen. Slutsatserna finns samlade i rapporten Konkurrensverkets genomlysning av livsmedelsbranschen 2023–2024.

Sammanfattning

Syftet med denna granskning har varit att undersöka om det förekommer avtalsstrukturer eller avtalsvillkor som är hinder för en väl fungerande konkurrens i ett urval av sektorer i livsmedelskedjan. De faktorer som granskats är bland annat villkor om vad som ska odlas och födas upp, hur priset sätts och av vem, möjligheterna till prisjusteringar under avtalstiden. Andra faktorer som granskats är frågor om produktionsrisk, volymer, avtalstider och leveransåtaganden. Granskningen har inte syftat till att bedöma om något eller några enskilda avtal är i strid med förbudsbestämmelserna i konkurrenslagen (2008:579).

Konkurrensverket har under hösten 2023 inhämtat uppgifter från ett knappt 20-tal aktörer, varav de flesta utgör livsmedelsproducerande företag. Granskningen har utgått från förädlare inom olika produktionssektorer som köper jordbruksprodukter direkt från primärproducenter. Förädlarna utgörs bland annat av packerier av ägg, kycklingslakterier, mejerier, spannmålshandlare, spannmålsförädlare, potatispackerier samt frukt- och gröntgrossister. Det rör sig i de flesta fall om förädlande livsmedelsföretag, men i vissa fall aktörer som säljer vidare produkterna utan någon förädling. Aktörerna kommer i denna granskning genomgående att benämnas ”förädlarna”, även om enstaka aktörer inte genomför någon förädling av själva produkterna de köper och säljer vidare.

Sammanfattningsvis visar granskningen att primärproducenterna i vissa sektorer är låsta till en eller ett fåtal livsmedelsförädlande köpare under relativt lång tid. Dessa köpare bestämmer ofta priserna, men kan i sin tur ha en skyldighet att ta emot all produktion av primärproducenten. I nästa led, mellan de livsmedelsförädlande företagen och deras köpare, framför allt dagligvaruhandelns grossister, är det tydligt att det typiskt sett inte finns exklusivavtal och att priserna förhandlas mellan parterna. Det framgår också att det, trots avsaknad av uttryckliga volymåtaganden eller liknande, i praktiken finns långtgående krav på förädlingsföretaget att ha en hög servicegrad och att leverera samtliga produkter som beställs.

Om priset

Granskningen visar att primärproducenterna har liten eller ingen möjlighet att påverka priset på sina produkter. Bilden från Konkurrensverkets undersökning av konkurrensen i primärproduktionsledet från våren 2023 bekräftas således. Det har framkommit att det ofta är köparna av primärproducenternas produkter som bestämmer priset på produkterna. Granskningen visar inte heller annat än att det är primärproducenterna som står risken för det fall något går fel. Prislistor finns ofta på förhand och primärproducenterna kan ibland vara involverade i framtagandet av prislistorna. Det är emellertid genomgående förädlaren som vid avräkningen av en leverans bedömer kvaliteten på det som levereras och därefter bestämmer det belopp som ska betalas. Enligt vad som framkommit rörande prissättning sätts eller förhandlas pris mot primärproducent med längst mellanrum för kyckling och ägg. Samtidigt kan justeringar enligt avtalen ske utan begränsningar, åtminstone för vissa produkter. Priset påverkas av olika faktorer, där vissa aktörer tydligare följer exempelvis foderpriset eller något annat förutbestämt index. Mjölkpriset följer den månatliga marknadsnoteringen med koppling till världsmarknadspris. Mejerierna har olika tillvägagångssätt för prissättning och har med anledning av sin marknadsandel olika marknadsmakt över priset. Vad gäller spannmål är priset ofta kopplat till världsmarknadspriset och kan förändras i princip dagligen. Det finns dock olika prismodeller som primärproducenterna kan välja mellan för att hantera sin risk. De två senare sektorerna kan sägas präglas av en relativt transparent prissättning. Detta kan möjligen ha en förklaring att mejeriföreningarna och den största aktören på spannmålsinköpsområdet, Lantmännen, är kooperativ.

Genomgående i denna granskning har det framgått att primärproducenterna inte har någon löpande möjlighet att ta initiativ till prisförhandlingar utan att det är köparen av primärproducentens produkter som råder över justeringen av det pris som betalningen till primärproducenten baseras på. Detta medför att en primärproducent själv inte kan råda över sin prissättning om priset behöver höjas till följd av ökade kostnader medan köpare i högre grad kan råda över prissättningen till primärproducenten exempelvis vid förändringar i marknadspriset i senare led. Möjligheten till prisjusteringar vid omvärldsförändringar är således ofta asymmetrisk.

När det gäller initiativrätt till prisförhandlingar i nästa handelsled, mellan förädlande företag som kycklingslakterier, mejerier och äggpackerier och deras viktiga kundgrupp dagligvaruhandeln, så skiljer det sig åt mot hur det ser ut gentemot primärproduktionen. De förädlande företagen får typiskt sett avisera höjda priser men det ska ske med relativt långt varsel gentemot dagligvaruhandeln. Motsvarande krav på varsel tycks typiskt sett inte finnas om dagligvaruhandeln vill ta initiativ till en prisförhandling gentemot de förädlande företagen. Priserna förhandlas sedan mellan parterna. Detta medför att priserna mellan förädlare och dagligvaruhandel gäller fram till nästa prisavisering och efterföljande prisförhandling. Det finns emellertid vissa undantag där fast pris avtalas för längre tid. Pris eller uppgifter om vad rabatter och bonusar ska uppgå till regleras sällan i själva avtalet utan i olika bilagor. Även avtal om marknadsföring eller säljfrämjande åtgärder som kampanjer regleras i separata avtal eller bilagor. Konkurrensverket kan konstatera att detta sammantaget innebär en relativt komplex avtalsstruktur där även andra faktorer än själva prisförhandlingen har stor påverkan på det slutliga priset.

För vissa produkter som förädlarna av potatis handlar med förekommer det att pris fastställs på daglig basis utifrån marknadens efterfrågan och i denna sektor synes det finna en mer väl fungerande prismekanism. Detta gäller både priserna mellan primärproducenterna och förädlarna samt mellan förädlarna och deras kunder. Dessa kunder kan vara såväl frukt- och gröntgrossister som dagligvaruhandeln. Detta kan vara en förklaring till att konsumentpriser på frukt och grönt varierar och att större störningar i primärproduktionen kan få snabbt genomslag i konsumentpriserna.

Spannmålssektorn präglas av att det är en sektor där det har växt fram olika avtalsmodeller och finansiella lösningar för att balansera den risk som uppstår genom att skörd av spannmål sker en gång per år och på norra halvklotet under ungefär samma period. Inom spannmålssektorn finns det olika prismodeller som primärproducenten kan välja mellan för att balansera sin prisrisk. Primärproducenten kan exempelvis välja att prissäkra skörden långt innan den är genomförd eller sälja skörden till spotpriset vid leverans. Det förekommer också möjlighet att ta del av den värdeutveckling som sker hos förädlaren genom så kallade värdefördelningsklausuler. Detta avviker från övriga sektorer i denna granskning. Det pris som betalas ut till primärproducenten vid användandet av de olika prismodellerna baseras på råvarupriset på två större spannmålsbörser och transparens vad gäller det underliggande index som priset är baserat på föreligger på sätt som inte är lika tydligt för vissa av de övriga sektorerna. Viss transparens kring vilka priser odlarna kan få finns också i potatissektorn, men där präglas marknaden av att den sedan en tid har haft potatisöverskott och att producenter har svårt att få kostnadstäckning. Därtill har det framkommit att det finns en lojalitetsfaktor inom potatis, där odlare gett uttryck för att de inte våga byta köpare på grund av risken att inte få leverera till denna köpare igen framöver.

Om exklusivavtal och volymåtaganden

Av granskningen framkommer att det i flera sektorer finns olika typer av exklusiva upplägg mellan förädlarna och primärproducenterna vilka reglerar att all, eller viss del, av produktionen ska levereras till en och samma köpare. Det har vidare framkommit att, även om exklusivitet inte regleras i avtal, kan förädlingsföretagen i praktiken uppleva sig förhindrade att handla med annan än dagligvaruhandelns grossister då det finns en rädsla att annars drabbas av minskade inköpsvolymer. Det tycks således finnas en skillnad mellan vad som regleras i de skriftliga avtalen och vad som sker i praktiken. Eftersom en stor del av försäljningen ofta sker till dagligvaruaktörernas centrala inköpsorganisation kan de påtryckningar som förekommer upplevas vara begränsande i möjligheten att leverera till andra kunder än dessa eller direkt till butik. Det finns emellertid skillnader mellan de undersökta sektorerna.

Avtalsreglerade exklusiv- och volymåtaganden från primärproducentens sida finns i större utsträckning för kyckling, ägg och mejeri än i andra sektorer. För kyckling och ägg medför exklusivavtalen att det inte finns möjlighet att leverera till konkurrerande kycklingsslakterier eller äggpackerier. För ägg är det dock i regel tillåtet med en mindre andel gårdsförsäljning. För mjölk finns det för Arlas del, det vill säga den största mejeriföreningen, en möjlighet till splitleverans till följd av ett åtagande till Konkurrensverket. Samtidigt ska det understrykas att det typiskt sett finns en mottagningsplikt från förädlaren som innebär att primärproducenten får en garanterad avsättning av hela sin produktion av kyckling, mjölk eller ägg. Den av kycklingslakterier och äggpackerier angivna anledningen till exklusivitetskrav är att man av smittskyddsskäl inte kan ha fjäderfä till olika kunder i anslutning till varandra. Vidare har det angetts att det av logistiska skäl finns få aktörer för primärproducenterna att sälja till och att man vänder sig till den aktör som ligger närmast. Det finns också exempel på att primärproducenter i vissa fall enligt avtalen är tvungna att köpa insatsvaror, exempelvis nykläckta kycklingar eller foder, från det förädlande företaget eller från någon aktör som det förädlande företaget väljer. Detta medför att primärproducenternas kontroll över sin egen kostnadsbild minskar.

Genomgående för kyckling, ägg och mjölk är att produkterna i relativt hög grad säljs direkt från förädlaren till dagligvaruaktörer som når konsumenterna. Vad gäller leveranser till hotell- och restaurangsektorn eller till offentliga köpare sker leveranserna i regel via en grossist. Vid en granskning av avtalen mellan förädlarna och deras kunder är ett genomgående resultat att det skiljer sig åt vad gäller exklusivitet och volymåtaganden jämfört avtalen med primärproducenterna. I ledet mellan förädlaren och dess privata kunder är huvudregeln att det inte förekommer någon exklusivitet utan att köparna är fria att köpa från vilken förädlare de vill. Såvida gäller offentliga köpare är dessa hänvisa till den aktör som vunnit den offentliga upphandlingen av livsmedel. Det förekommer inte heller, med undantag för kampanjer, några volymåtaganden. Däremot förekommer icke-bindande prognoser. Köparna ställer också krav på leverantörerna att de ska hålla en mycket hög servicegrad på beställningar som kan läggas med relativt kort framförhållning. Sammantaget medför detta att förädlarna tycks ta en betydligt större del av volymrisken än deras köpare.

Som konstaterades i Konkurrensverkets analys i korthet av konkurrensen i primärproduktionen är en stor del av den svenska livsmedelsproduktionen påverkad av de geografiska förutsättningarna och kanske också det begränsade befolkningsunderlaget. Det handlar ofta om praktiska och logistiska skäl till att möjligheterna för primärproducenter att byta köpare är begränsad – att det helt enkelt är svårt att nå lönsamhet om en producent exempelvis inte levererar till det mejeri vars mjölkbilar utan större omväg kan köra förbi dennes gård. Det framgår av granskningen att mejeriföreningarna i praktiken har stor inverkan på sina mjölkproducenters produktion, även om de senare också är deras ägare. Skulle en producent vilja byta mejeri har man i många fall inte någon annan aktör man kan leverera till i stället. Även om det ofta finns vissa möjligheter att leverera en del av mjölken till annan än den mejeriförening man är med i beskrivs det att relativt få mjölkproducenter använder den möjligheten. Inom spannmål och oljeväxter finns större avtalsenlig frihet vad gäller möjligheten att sälja till flera olika köpare. Vissa hinder mot en högre konkurrens i förädlingsleden i dessa sektorer skulle enligt vad som framkommit i granskningen i större utsträckning delvis kunna bero på marknadens förutsättningar – att den är väderberoende och kräver stora logistikinsatser – än på avtalsstrukturen eller särskilda åtaganden från en part.

Konkurrensverket konstaterade vidare i analysen i korthet om konkurrensen i primärproduktionen att organiseringen i kooperativ kan skapa en starkare förhandlingsposition för producenterna men att det också riskerar att leda till ineffektivitet. Det kan även försvåra inträde i förädlingsledet om en stor del av den befintliga produktionen är låst till ett visst kooperativ. Vissa föreningar har angett att de generellt inte nekar nya medlemmar i upptagningsområdet, men det är tydligt i de flestas stadgar att de har möjlighet att göra så om en ny medlem inte skulle gynna kooperativets ekonomi.

I mejerisektorn förekommer inte exklusivitet i samma omfattning som i exempelvis ägg- och kycklingsektorn. De granskade mejeriföreningarna ställer som krav att medlemmarna ska leverera minst 50–80 procent av den producerade mjölken till den mejeriförening man är medlem i. Övrig volym finns det en möjlighet för primärproducenten att leverera till andra mejerier.

För spannmål och oljeväxter tecknar primärproducenterna avtal per skörd. I sådana avtal kan det förekomma krav på att primärproducenten ska leverera en viss volym. Typiskt sett hindras dock inte primärproducenten från att teckna avtal med flera förädlare samtidigt om primärproducenten vill detta. Detta behöver dock i praktiken inte medföra att primärproducenterna i praktiken konkurrensutsätter och byter köpare från år till år. Den bild som framkommit är att det är relativt ovanligt att primärproducenten väljer att sälja till en annan förädlare trots att man har formell möjlighet till det.

Det kan inte anses ha framkommit något som tyder på att förekomsten av exempelvis exklusivavtal eller uppsägningstider vad gäller dagligvaruhandelns egna märkesvaror, EMV, skiljer sig nämnvärt mot de producentmärkta. Däremot har det förts fram att det finns en ojämn maktbalans mellan förädlare och köpare av EMV. Enligt Konkurrensverket kan detta skilja sig åt mellan olika förädlare och olika köpare av EMV. Förädlande leverantörer i denna granskning har uppgett sig ha lägre marginaler på EMV än producentmärkta varor. Utifrån vad som framkommit kan det finnas en risk för inlåsningseffekter om leverantörer som levererar stora volymer EMV upplever att de kan bli utsatta för repressalier om de skulle vilja leverera mindre EMV till en köpare för att exempelvis kunna leverera varor till någon annan i stället.

Avtalstider

Även vad gäller avtals löp- och uppsägningstider skiljer sig villkoren mellan de granskade sektorerna. För avtalen mellan primärproducenterna av kyckling och ägg och slakterierna och packerierna kan avtal löpa flera år och ha mycket långa uppsägningstider. I nästkommande led är avtalen typiskt sett tillsvidareavtal, men med korta uppsägningstider. Detta medför att förädlande företag kan vara bundna av långa låsta avtal med sina producenter samtidigt som avtalen med köparna kan sägas upp av båda parter med kort varsel. En effekt av de långa avtalen kan bli att en primärproducent under överskådlig tid inte kan byta till en annan förädlare som erbjuder bättre villkor. De långa avtalstiderna låser primärproducenterna under längre tid och kan vara en faktor som bidrar till att minska konkurrensen mellan slakterierna eller konkurrensen mellan äggpackerierna. Givet att förädlarna oftast fastställer priset medför det även att en primärproducent sällan kan konkurrensutsätta det pris denne får för sina produkter. Inom växtodling är den avtalsmässiga konstruktionen att affärer i stället vanligen sker skörd för skörd och relativt stor flexibilitet finns för primärproducenter i vissa branscher, exempelvis potatis, att byta köpare också ganska sent i en avtalsperiod.