Konkurrensen mellan dagligvaruaktörerna

Bristen på tillgängliga butikslägen och låg rörlighet mellan dagligvaruaktörerna försvårar inträde och expansion i både leverantörs- och butiksledet på den svenska dagligvarumarknaden. Koncentrationen på marknaden och kedjornas vertikala integration med kontroll över butikernas konkurrensparametrar riskerar att begränsa konkurrensen på marknaden i sin helhet.

Den här rapporten är en del av genomlysningen av livsmedelsbranschen. Slutsatserna finns samlade i rapporten Konkurrensverkets genomlysning av livsmedelsbranschen 2023–2024.

Sammanfattning

Den svenska dagligvarumarknaden är starkt koncentrerad och kännetecknas av ett fåtal vertikalt integrerade dagligvaruaktörer. Med vertikal integration avses i detta sammanhang integration mellan butiker och dagligvaruaktörens centrala funktioner, både genom direkt ägande och genom omfattande samarbete mellan aktören och dagligvaruhandlare. Dagligvarubutikerna inom aktörens verksamhet är antingen ägda, kooperativa eller anslutna till aktören. De anslutna butikerna utgör lite mer än hälften av dessa. Därtill finns ett litet antal fristående butiker som svarar för en marginell andel av försäljningen i butiksledet.

Dagligvaruaktörerna försörjer genom integrerade inköpsfunktioner (fullsortimentsgrossister) de butiker som tillhör den egna verksamheten. Butikerna är beroende av sin fullsortimentsgrossist och köper merparten av sitt behov av dagligvaror från den egna fullsortimentsgrossisten. Endast en fullsortimentsgrossist säljer i dagsläget även till butiker som inte är knutna till den egna verksamheten.

För dagligvaruaktörernas helägda butiker sköts alla kommersiella beslut centralt. De anslutna handlarna och de kooperativa konsumentföreningarna har i stället omfattande avtalsmässiga samarbeten med dagligvaruaktören. Även om sådana samarbeten kan leda till effektivitetsvinster så kan de under vissa omständigheter ge upphov till konkurrensproblem både i leverantörsledet och i butiksledet.

Konkurrensverket konstaterar att samarbetena har inneburit att dagligvaruaktörerna centralt, genom att erbjuda handlare och konsumentföreningar funktioner och tjänster, har kommit att ta en mycket bredare roll än att bara tillhandahålla en inköpsfunktion.

Vidare framgår av undersökningen att även om konsumentföreningar och anslutna handlare formellt fattar beslut om inköp och butiksdrift så skapar samarbetet incitament som likriktar deras affärsmässiga beslut. Detta bidrar även till att dessa butikers efterfrågan i större grad koncentreras till dagligvaruaktörens egen fullsortimentsgrossist och därmed utestänger alternativa försäljare av livsmedel, såsom specialgrossister och andra leverantörer, från butikernas inköpskanaler. För att bibehålla och öka det konkurrenstryck som alternativa inköpskanaler utgör i förhållande till de vertikalt integrerade fullsortimentsgrossisterna ser Konkurrensverket skäl att värna om butikernas självständighet att fatta beslut om sin varuförsörjning.

Då dagligvaruaktörernas sammanlagda centrala inköp i många fall motsvarar en stor del av respektive leverantörs totala försäljning ger det även aktörerna utrymme att diktera inköpsvillkoren, även om det varierar mellan olika parter och kan se olika ut för olika segment och produktkategorier. Det finns indikationer på att fullsortimentsgrossisterna använder det ofta asymmetriska maktförhållandet gentemot leverantörerna för att förmå dem att begränsa sin försäljning till andra aktörer, både inom och utom den egna verksamheten.

Centraliseringen av inköp och kommersiella beslut leder även till att butikerna får ett mer likartat sortiment och en mer likartad kostnadsbild vilket, i kombination med övriga gemensamma funktioner och tjänster som sortiments- och prisrekommendationer, kan underlätta koordinering och leda till uppmjukad konkurrens mellan butiker inom en dagligvaruaktörs butiksnät, till nackdel för konsumenter.

Konkurrensverket konstaterar även att befintliga dagligvaruaktörer kan behålla ett stort antal befintliga butikslägen och att de kan agera på ett sätt som riskerar att begränsa tillgången till såväl befintliga som nya attraktiva butikslägen. Därtill har aktörernas arbete med att säkra butikslägen bidragit till låg rörlighet mellan dem och begränsade tillträdesmöjligheter för utomstående aktörer. Vidare kan dagligvaruaktörerna även påverka konkurrensen i butiksledet genom strategiska etableringar, som till exempel genom val av koncept för butiker. Det har framkommit att aktörerna i större utsträckning äger eller har tecknat förstahandskontrakt för butiker tillhörande koncept som generellt omfattar större butiker. Dessa har ofta en högre omsättning än mindre butiker, som ofta är närköps– eller landsbygdsbutiker, med butikslägen som därmed kan vara av större strategisk betydelse.

Konkurrensverket har i detta sammanhang också sett exempel på nyttjanderättsbegränsningar och klausuler i hyresavtal som begränsar vilka andra typer av verksamheter som får bedrivas på platsen eller finnas inom samma fastighet eller handelsplats. Ur ett konkurrensperspektiv kan det vara problematiskt om dagligvaruaktörer försöker styra över hur konkurrenter får etablera sig inom ett visst område. Det kan få effekter på lokala marknader men även bredare än så om begränsningarna avser strategiska lägen.

Sammanfattningsvis finner Konkurrensverket att bristen på tillgängliga butikslägen, låg rörlighet mellan dagligvaruaktörerna – och även att en stor del av butikernas efterfrågan är knuten till befintliga aktörers inköpsfunktioner – försvårar inträde och expansion i både leverantörsledet och butiksledet på den svenska dagligvarumarknaden. Konkurrensverket anser att den ovan beskrivna koncentrationen och kedjornas vertikala integration med kontroll över butikernas konkurrensparametrar riskerar att begränsa konkurrensen på marknaden i sin helhet.